Vecka 35+5, alltså v36 och jag avlider snart! Jag har ont precis överallt, stenhård mage och världens tryck i den nedre regionen. Jag har även fått lock för ena örat och ett konstant tjutande i andra örat. Så otroligt frustrerande och obehagligt. Jag känner mig så himla klar med detta nu, det finns inget roligt med det. Att bara kunna ligga ner nästan hela dagarna och inte kunna leka med Elise är hjärtskärande. Jag vill inte vara utan henne, jag vill sitta där och leka med henne men det går inte alltid. Som tur är så har hon världens bästa pappa och många andra omkring henne som mer än gärna leker med henne❤️  

    
 
I helgen kunde jag allafall gå till lekparken en liten stund och gunga med Elise innan jag var tvungen att gå hem och lägga mig igen. Fy vad jag längtar tills detta är över!!!

  

  • Min fina lilla älskling 

Angående att det snart ska vara över så vet jag ingenting om när var och hur det ska ske. Ända sen jag i v19 och fick reda på att det var tvillingar och jag frågade om förlossning så har jag fått höra att om tv1 ligger med rumpan ner så blir det ett planerat snitt i ca v38. Och eftersom att lilla A legat i säte i 2,5 månad så har jag mer och mer ställt in mig på att jag tyvärr inte kommer få föda som jag vill utan att det kommer bli ett kejsarsnitt. Jag har laddat, pluggat på, pratat med vänner och varit mentalt inställd på det. Plötsligt på läkarbesöket förra veckan så säger han att om båda ligger i säte så går det alldeles utmärkt att föda vaginalt! 
Förvirringen var plötsligt total då jag bara veckan innan fick höra från en annan läkare att jag skulle snittas i vecka36 fulla. Detta var en “vikarie” som bara var inne tillfälligt och han gick efter sin kommuns direktiv där man tydligen snittat tidigare. Men nu under detta ultraljud så fick jag alltså en ny information. Anledningen till att denna läkare nu sa detta var för att lilla S som räknas som tv2 har flyttat position totalt. Från att ha legat bredvid med huvudet neråt, så har hon på något märkligt sätt vänt sig och nästan lagt sig över A, med rumpan neråt. Helt sjukt. Hur lyckades hon med det? Det tyder ju bara ännu mer på att mina bebisar är väldigt små om hon kan göra så i vecka 36. Men det tyder även på att hon är en stark och livlig liten tjej och det är bra❤️

  
Såhär låg dom i magen för en vecka sedan. 

Så vad händer då? Jo jag går hem och börjar såklart att tänka på en vanlig förlossning och hoppas på det, samtidigt som jag känner på mig att det säkert inte kommer komma samma information nästa besök. Mycket riktigt. När jag kommer upp några dagar senare för bm besök och en ctg-kurva så tar jag upp detta med dom och svaret är såklart “Nej! Inte brukar man föda i säte med risken för att dom ska fastna i varandra osv!” Där kände jag att all luft gick ur mig. Hur ska jag kunna ladda mentalt, kunna förbereda mig, kunna räkna ner dagarna om jag inte ens vet hur dom ska komma till världen. Det är information man gärna vill ha såhär nära inpå att dom faktiskt är på gång. För den som inte har fått barn så kanske det inte är förståeligt att man behöver denna tid till att förbereda sig mentalt inför sitt viktigaste “lopp”i livet, men för er som vet, ni vet verkligen hur jobbigt detta känns? Dom har allafall lovat mig ett svar på mitt läkarbesök på onsdag så jag får snällt vänts tills dess helt enkelt. Fy satan vad jag vill att detta ska vara över nu!! Jag tänker kedja fast mig i stolen och säga att jag inte går därifrån förs jag har mitt datum, gärna dagen efter! Haha

Jag är så nära sprickfärdig jag kan komma och tänk några veckor till?   

  • Den där magen alltså!!

Spenderar ungefär 22 av dygnets timmar liggande i säng eller soffa och det börjar driva mig till vansinne, så ja, dessa bebisar behöver komma nu!!!!