När jag blev gravid i somras så kom det som en chock. Vi hade inte planerat att bli gravida så fort efter Elise. Vi hade bestämt oss för att vi ville ha syskon tätt men kanske inte såhär tätt. Elise var endast 8 månader när jag blev gravid och det kändes då som att det var alldeles för tidigt. Tusen tankar, Jag tänkte mycket på att jag inte skulle kunna ge henne den uppmärksamhet hon förtjänade, att hon var så liten. Och det hade ju faktiskt tagit nästan ett halvår att bli gravid med Elise så självklart var vi chockade att det gick så fort med barn nr 2.

Även om vi var fundersamma så kändes det i hjärtat som att det var så menat, att det kändes så rätt alla fall.
Till skillnad från min första graviditet så mådde jag  så bra, inte alls lika illamående som med Elise. Tankarna gick direkt till att det kanske var en liten snopp därinne denna gång och hoppet om det tändes så klart. Vi har ju 2 tjejer sen innan (en bonusdotter 6år)så det är klart vi ville ha en pojke denna gång. (nu håller vi tummarna för att det blir en pojke)

Hösten gick och jag fick kraftig foglossning, precis som förra gången. Jag är absolut inte gjord för att vara gravid, tyvärr. Inte alls som jag trodde förr, att om man var vältränad så skulle kroppen klara att vara gravid mycket bättre. Ha ha, vilket skämt och önsketänkande. Mina fogar sparkar back ut direkt och ställer till ett helvete för mig redan innan vecka första trimetern är över, så även denna gång.
Men magen, den växte knappt, alls. I september var vi i Turkiet och jag såg knappt gravid ut i vecka 18, så tro mig när jag säger att det fanns inte en enda tanke på att det skulle vara mer än en bebis därinne.

IMG_0076

Vecka 19 kom och det blev dags för RUL. Noak och Elise var med mig och jag är så glad för det idag. Tänk om jag gått dit själv som jag föreslog till Noak som hade fullt upp på jobbet. Men som tur är så var han där och jag vet inte om han ens hann sätta sig på stolen bredvid mig innan barnmorskan som utförde RUL hade satt manicken på min mage, svept den 2 gånger fram och tillbaka och utbrister
“Ja du Carola, det bor två bebisar i din mage!”
Ingen förvarning, ingen känsla för att det skulle bli chockerande, ingenting. Bara dom orden.
Det var som att någon rykte undan mattan under mina fötter, som att jag föll bakåt, allt svartnade och jag började gråta helt hysteriskt. Två stycken, TVÅ stycken. Jag vill inte ha två stycken, jag vill bara ha en!!!
En miljard tankar svävade igenom mitt huvud och jag hade svårt att fokusera på något annat än det jag kände, att allt var fel. Det var inte detta vi hade planerat för. Bil, hus, vagn, jobb, Elise, företag, ALLT. Detta var inte vad jag beställt.
Vi fick direkt komma in på krissamtal med vår barnmorska och jag minns inte så mycket av vad som sades där inne, utan mer bara att jag hade panikångest och tårarna som vägrade sluta rinna.

Vi fick veta att det var tvåäggstvillingar som mådde jätte bra och växte precis som dom skulle. En varsin moderkaka i ett varsitt “rum” i livmodern. Detta gör att risken för prematurbarn sjunker något då det inte är lika vanligt med tvåäggs som enäggs.  Nu hoppas vi på att det var åtminstone en liten snopp vi såg därinne, för ska jag vara helt ärlig så tycker jag synd om min make om det blir två tjejer till i hushållet =)

Det har nu gått 3 veckor sen vi fick beskedet och jag går in i vecka 23 i morgon. Jag har absolut lugnat ner mig och förlikat mig med tanken att jag ska bli 3 barnsmamma till tre småttingar. Jag har på dessa tre veckor försökt att lösa alla praktiska delar såsom boendesituationen, hur kan vi göra om hemma för att alla ska få plats. Tittat på olika bilar som kan frakta en stor familj med massa bilbarnstolar och vagnar och även vilken vagn vi ska ha. Jag har även fått ett tidigare startdatum för Elise att börja på förskolan så redan den 8/12 kommer hon att börja, vilket känns jätte skönt och fruktansvärt på samma gång. Min lilla prinsessa som varit en del av mig och min vardag, jag och Elise sen ett år tillbaka, ska nu gå på förskola om dagarna. Klart att det känns ledsamt, men eftersom att min foglossning blivit katastrofal senaste dagarna så vet jag att det är det bästa för henne, att få stimulans av andra vuxna och barn när mamman knappt kan röra sig.

IMG_0757

Att allt kommer lösa sig, det finns det inget tvivel om. Jag är stark och fixar allt som kommer i min väg. Jag ser alltid lösningar snarare än problem, även om det varit svårt att göra det nu i början efter vi fick veta, men som sagt. det är ju många känslor och tankar som ska falla på plats. Jag gick runt i 19 veckor och trodde vi väntade en till och så visade det sig vara 2 stycken. Det är självklart att man blir chockad.

Jag ska liksom bli en tvillingmamma. Det är ju i grund och botten ganska unikt och sjukt häftigt. Jag kommer älska detta i framtiden, det vet jag. Speciellt när jag knappt sovit en blund på flera månader och sliter av mig mitt hår, haha. Skämt och sido, klart det kommer bli jobbigt, men jag kommer att fixa det och jag kommer att fixa det med bravur.

Här kan ni följa min resa mot att bli tvillingmamma, trebarnsmamma

IMG_0737

 

Vecka 21

“Detta gör att jag inte tar mig an några nya PT-kunder nu. Jag kan endast hjälpa till med kost och träningsprogram utan några personliga möten så maila mig om du är intresserad “