Visst låter mitt liv glammigt?! Haha

Vecka 24 (23-2)

  
I morse hade jag tid hos barnmorskan och allt såg bra ut. Vi lyssnade på hjärtat på båda bebisarna. B1 hade ca 150 och B2 hade ca 140. Alla mina värden såg bra ut och vågen stannade på 72kg. Jag har alltså nu gått upp 10-11kg(!!) Det känns väldigt mycket på kläderna kan jag lova. Inte bara att magen har dragit iväg rejält utan att rumpan och låren har fått sig en rejäl uppblåsning de med. Jag köpte tack och lov mina första gravidbyxor förra veckan och jag är super nöjd med Hms jeans för endast 299kr. Kommer köpa ett par till i en annan färg så man slipper springa runt i samma hela tiden. Ja och sen lite variation med liggins också, den gravida kvinnans bästa vän ?

Förra veckan var jag nära att bryta ihop, totalt.
På tisdagen var det nära ett sammanbrott då jag hade så fruktansvärt ont i fogarna och på det fick jag nackspärr som satte sig i halva ryggen. Jag såg ut som att jag var stelopererad och kunde knappt röra mig alls. Att ta hand om Elise kändes nästan omöjligt. Tack och lov så satte sig farmor på tåget från skåne och flyttade in i nästan en vecka. Det gjorde mycket för mig vill jag lova, Att få hjälp med allt man behöver, när man behöver. var helt priceless. Önskar så att farmor kunde komma lite oftare, eller att hon helt enkelt bodde mycket närmre. Skåne är jätte långt borta!!

Förra veckan var vi och hälsade på Elise förskola som hon börjar på om 4 veckor och det gick jätte bra. Som vanligt så kröp hon i väg och roade sig utan att bry sig om mig alls. Jag tror att inskolningen kommer att gå bra och smidigt för oss då hon är så självständig. Men vi får se, allt kan ändras.

Tyvärr så fick vi inte plats på den förskola vi ville ha. En liten privat förskola som är ett peronalkoperativ och ligger endast ett par minuter bort. Men vi får se sen om vi byter dit senare då vi står kvar i kö. Inte för att jag har något emot den förskola vi fick plats på, utan för att det andra känns mer som något jag eftersträvar. Endast 22 barn tar dom in där och det tycker jag låter toppen.
Sen vet man aldrig, jag kanske inte vill byta när det väl ärades, det får vi se.
Det viktigaste nu är att Elise får en bra start på denna förskola och att hon trivs där, vilket jag är övertygad om att hon kommer göra för det kändes jätte bra.
Läskig känsla bara det där att jag inte ska vara med henne om dagarna, min lilla korv. Hon och jag har suttit samman sen hon föddes ju. Visst att jag har pluggat och jobbat men det har ändå varit hon och jag den största delen av tiden. Min fina Elise och jag.

  
Känslorna går upp som en sol och ner som en pannkaka, men jag har förstått att det är mer än vanligt hos andra gravida också. Jag är med i en grupp på Facebook med kvinnor i samma situation (flerbördsgraviditet) som jag och där får man bekräftat att det är inte bara skutt av glädje med detta besked om flerbördsgraviditet. Det är mycket att ta in och det tar lång tid att verkligen smälta allting. Det är skönt och veta att jag inte är ensam.

  
 

Well well, nu måste jag ge mig på den massiva högen som ska strykas. Den liksom ropar på mig.